Idrotten är inte alltid rättvis. I medgång hyllas stjärnorna. I motgång är det ofta tränare som får stå till svars. Men ingen klubb klarar sig utan alla ideella ledare som gör fantastiska insatser utan att få några rubriker.
Seppo var en av dem.
I mer än tre decennier var han den som oftast kom först och gick sist från KSK:s och sedan KVBS:s träningar och matcher. Det var Seppo som bryggde kaffe, plockade fram matchställen, såg till att det fanns bananer och mineralvatten. Och så skötte han tvättstugan.
Seppo växte upp i Tammerfors där han blev lastbilschaufför som körde ved. 1964 skulle han hälsa på vänner i Flen och Seppo flyttade aldrig tillbaka till Finland.
Utan att kunna ett ord svenska började han som svetsare på Primus, men flyttade redan efter ett år till Katrineholm och ett nytt jobb på Träförädlingen. Där jobbade också Rune Brunell, som lockade med Seppo till Backavallen för att titta på KSK:s bandymatcher.
Intresset för sporten var väckt och det dröjde inte länge förrän dåvarande lagledaren Carl-Erik Andersson frågade om Seppo kunde hjälpa till som materialförvaltare. Det blev 20 år i KSK och efter sammanslagningen ytterligare tolv i KVBS.
Medan Seppo fick se många spelare och ledare komma och gå blev han trotjänaren som stannade kvar. I en intervju i Katrineholms Kuriren delade Seppo med sig av många minnen, spelare och ledare som satt avtryck.
”Lars Lennhagen var första tränaren, sedan kom Sören Andersson från Örebro, därifrån hämtades även Björn Sääw och andra tränare var Roger ”Gubben” Carlsson, Håkan Forselius och Magnus Ringblom”.
Bland många spelare räknade Seppo upp Fredrik Rinaldo, Ari Holopainen och Rinar Shamsutov som de bästa och Viktor Chakalin förstås.
”Jag minns en VM-match på Backavallen då jag stod och pratade med Viktor när de ryska ledarna försiktigt närmade sig. När de kom fram tog de av sig mössorna och bockade när de hälsade på varandra. Då förstod jag hur stor Viktor var i Ryssland”, sa Seppo.
Sin egen roll tonade han alltid ned och han tappade tidigt räkningen på alla timmar han lade ned för föreningarna och hur många mil det blev i buss till i stort sett alla Sveriges bandyarenor.
Nu blir det inga fler och KVBS tankar går till Seppos barn Tommy och Hannele och barnbarnen.